Senaste veckan har jag varit ute med båten i ån och jagat gädda utan så myclket som ett nafs - stendött. Johan hade i och för sig ett hugg som resulterade i fast fisk i en knapp minut innan den släppte men det är det enda liv vi kännt. Det intressanta var platsen där Johan hade hugget. Ett "nyupptäckt" ställe en bit uppströms från mynningen som håller det största djupet i hela ån på en kort sträcka. Det är 7 meter på djupaste och längs kanterna är det också relativt djupt direkt men med vass en bit ut i vattnet. Det ser bra ut och jag kan inte fatta varför jag inte lagt mer tid här tidigare år......
Idag ösregnade det framåt 18-tiden och det var lite kyligare luft och blåsigt så jag tog en snabb tur vid 20 då det blev lite uppehåll och metade en timme i ovan nämnda djuphåla. Inget längs de hetaste kanterna där Johan hade sitt hugg. Jag börjar fundera på om jag kanske skulle försöka mig på taktiken att gå och fiska av en sträcka med nya kast istället för att blint och envist tro att det nog ska simma dit en firre till platsen jag tycker ser bäst ut. Man kan ju vänta och vänta men jag är otålig som person och flyttar mig 10 meter längre upp och gör ett nytt kast över till andra sidan ån där det grundar upp längs en vassrugg. Efter 3 sekunder dyker flötet (fan jag brukar säga det att huger det så hugger det ofta direkt!!!!) och jag gör motthugg och jag ser en gädda som jag tippar mellan 4-6 kg precis under ytan. Rätt vad det är så kommer flötet flygande upp ur vattnet och träffar mig nästan. Jag börjar förbryllat syna tacklet för att kolla vad som hänt. Stålwiren är av!! Shit jag trodde inte det skulle kunna hända men jag vet att Jörgen har haft samma problem med tafsar som varit med ett tag och just denna tafs har suttit på sedan januari och varit med under issäsongen och hela vårfisket. Jaha ännu en läxa lärd: byt tafs och linor ofta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar