Ny hundraklubbare

Blev en tur med kollega Jörgen, Jörgen föredrar att kalla mig fiende pga konkurrens i Svenska gäddmeteserien men jag är mer vänligt sinnad i mina benämningar =), idag och efter lite velande fram och tillbaka slutade det med ett ställe där vi visste att isen skulle hålla. Äventyraren som jag är ville jag egentligen till ett nytt ställe men där var isens tjocklek lite av ett frågetecken så det slutade med att Jörgen övertalade mig att vi skulle play it safe. Dessutom vet vi att det finns stor gädda på det valda stället så chansen finns!

På plats tidigt men jag hade lite trassel att ta mig ner till fiskeplatsen med min ispulka eftersom det inte fanns någon snö på marken längre. Det gick dock efter lite meck.

Jörgen har pimpat om en gammal barnvagn till en fiskemobil och eftersom han inte har någon stor beteshink så skuttar han lätt och smidigt fram över ängarna =)

Vi börjar mecka ut alla spöna. Jag hade med mitt ett gäng mörtar i 4 hg klassen och de är något i hästväg eftersom de lätt kan dra loss vipporna. Medan jag håller på med spö nr 4 löser mitt spö nr 2. Jag ber Jörgen göra mothugg med reservationen att lämna över spöt till dess rättmätige ägare ifall det skulle kännas massivt =) Det är dock bara en 2-3 kgs som släpper strax under hålet. Tror det berodde på för klent mothugg från Jörgen =) Sen väntar vi och väntar. Efter ett bra tag tjongar Jörgens spö på andra sidan isen upp som en morgonpigg tupp - inget tjafs utan bara upp utan någon som helst förvarning. Det gillar vi!!! Vi glider över isen och Jörgen lyckas, sitt klena mothugg till trots (nä jag ska sluta terra dig för det nu min vän hehe), konstatera tung fisk i andra sidan av linan. Den ser ut att vara uppåt 10 kg men desvärre något smal när den väl ligger på isen. Men ä'ndå en kanonfin fisk på 7,2 kg och 102 cm. En hundraklubbare är alltid en hundraklubbare!!

Den simmar tillbaka pigg efter lite foto (notera att det nu går att klicka på bilderna för förstoring). Det blåser och är snorkallt denna februaridag och mina älgamörtar drar då och då ner vippan under vattnet en kort stund. Detta räcker för att det ska bildas is på vipporna som efter ett tag blir tunga. Det innebär tyvärr att vippan inre orkar med att flyga upp när linan löser....... Vid en avisningsrunda märker jag att linan har löst på ett av mina spö och halva rullens lina har runnit iväg. Jag börjar pumpa hem något som känns tungt. Men dessvärre består tyngden mest av 10 kg sjögräs sittandes på huvudet av denna 2,5 kg gädda som klarade sig oskadd.

Jävla meck med vipporna och jag börjar böja dom och mixtra med olika blytyngder kontra inga tyngder alls. Innan jag har hunnit finkalibrerat dem hinner samma fenomen upprepa sig igen och jag kommer återigen fram till ett spö där jag upptäcker att linan löst utan att vippan orkat upp pga isbildning. Den här gången sitter det dock en trevligare fisk i andra änden. Och döm om vår förvåning när samma tryne som Jörgen skådat 2 timmar tidigare dyker upp i hålet - det är samma 7,2 kgs firre. Mysko men kul! Nu blev det varsin (väl?) metersfisk och då kan man ju inte vara annat än nöjd.